Stamspolning i Lomma

I flerbostadshus vid Lomma Hamn är stammarna genomgående nya, gjutna i plast under 2000-talet och framåt, och en stamspolning i sådan bebyggelse handlar i första hand om att hålla undan den beläggning som ändå byggs upp när många hushåll delar samma system. Fett som spolas ner i köket, våtservetter som inte bryts ner och ibland rester efter badrumsrenoveringar samlas gradvis på insidan även av ett rör som i sig är strukturellt sunt. För en förening i ett sådant hus fungerar stamspolning framför allt som ett sätt att jämna ut belastningen mellan lägenheterna och undvika att en enskild uppgång drabbas hårdare än de andra, snarare än som ett skydd mot ett åldrande rörsystem.

Villaområdena en bit från hamnen har ett annat utgångsläge. Stammen kan där bestå av gjutjärn eller äldre plast som legat i marken i flera decennier, ibland med en kortare sträcka utbytt vid en enskild renovering utan att resten av systemet berörts. En stamspolning i en sådan fastighet behöver ta hänsyn till att olika delar av samma stam kan tåla mycket olika tryck. Uppgifter om tidigare rörbyten är därför relevanta innan arbetet inleds; saknas sådana uppgifter blir den första spolningen delvis en kartläggning, där förändringar i motstånd och rörljud genom sträckan ger indikationer om var ett materialbyte kan ha skett.

Kommunens läge nära kusten tillför ytterligare en dimension som är särskilt relevant vid planerad stamspolning snarare än akut arbete. I lägre liggande partier av Lomma står grundvattnet högt under stora delar av året, och en stam som ligger i eller nära den zonen kan påverkas av yttre vatten som trycker på ledningen utifrån, vilket i sin tur kan påskynda rörelser i skarvar som annars hade legat stabilt längre. För en förening som planerar sitt underhåll är det relevant att veta om fastigheten ligger i ett sådant läge, eftersom det kan tala för ett tätare spolningsintervall än vad en likadan fastighet på högre mark hade behövt.

Ett tredje läge utgörs av fastigheter som uppfördes strax innan hamnprojektet inleddes, ofta under 1980- och 1990-talen, och som varken har helt nya stammar eller de äldsta materialen. Där är stammarna ofta i plast redan från början men kan ändå uppvisa tecken på beläggning eller enstaka svackor efter sättningar i marken. En stamspolning i en sådan fastighet är sällan lika brådskande som i en äldre gjutjärnsstam, men den ger ändå ett underlag för när nästa insats — förnyad spolning eller en kamerainspektion — bör planeras in.

En villa i Lomma betalar normalt från 1 500 kronor för stamspolning, medan ett flerfamiljshus debiteras per lägenhet, från 1 000 kronor, styrt av hur många enheter som är anslutna och i vilket skick stammen befinner sig. Efter genomförd stamspolning framgår vad som kommit loss och hur flödet genom stammen sett ut under arbetet, vilket ger ett underlag för hur ofta nästa spolning bör ske. För en förening i ett nybygge vid hamnen kan fem till sju år vara ett rimligt intervall så länge fettmängden hålls nere, medan en äldre villa med kvarvarande gjutjärnspartier ofta bör kamerainspekteras innan intervallet fastställs, eftersom rörets återstående livslängd väger tyngre än ett generellt schema.

ROT-avdraget, som ger 30 procent avdrag upp till 50 000 kronor per person och år, omfattar bara ledningar inne i den egna bostaden — arbete på fastighetens gemensamma stammar räknas inte in. En bostadsrättsförening kan därför inte använda ROT för stamspolning, oavsett var i Lomma fastigheten ligger. Samma princip om att materialet och åldern avgör upplägget, snarare än fastighetens geografiska läge, gäller för Bjärred och Borgeby, som hör till samma bedömningsområde som Lomma tätort.