Slamsugning i Lund

I centrala Lund handlar slamsugning sällan om enskilda avlopp, eftersom fastigheterna där är anslutna till det kommunala nätet. Där är det i stället pumpgropar i källare, dräneringsbrunnar i lågt liggande delar av staden och fettavskiljare i restaurangkök runt Mårtenstorget och Stortorget som utgör de vanliga jobben. En fettavskiljare i ett kök med hög matlagningstakt fylls betydligt fortare än vad många verksamhetsägare räknar med, och når den sin kapacitet slutar den att fånga upp fettet innan det når det kommunala nätet — något som i förlängningen kan leda till stopp längre bort i ledningen och i värsta fall till krav från kommunen om åtgärd. Att lägga in slamsugning av avskiljaren som ett återkommande moment, snarare än att vänta på att den svämmar över, är den enkla skillnaden mellan planerat underhåll och ett akut och betydligt dyrare ingrepp mitt i en lunchservering.

Ute i Dalby, Södra Sandby, Veberöd och Genarp ser bilden helt annorlunda ut. Där finns fortfarande ett stort antal fastigheter med enskilt avlopp — trekammarbrunnar och slamavskiljare som tar hand om hushållsspillvatten innan det når mark eller vattendrag. En trekammarbrunn fungerar genom att fasta partiklar sjunker till botten och flyter i lager medan det klarnade vattnet rinner vidare till en infiltration eller ett dike, men fungerar det bara så länge de övre kamrarna inte är fulla av slam. Töms brunnen för sällan följer slam med ut i efterföljande steg och sätter igen infiltrationen, vilket är en betydligt större och dyrare åtgärd att laga än själva tömningen hade kostat. De flesta enskilda avlopp i de här områdena behöver tömmas en gång per år, men mängden hushåll, vattenförbrukning och brunnens storlek gör att intervallet varierar, och kommunens renhållningsordning sätter i vissa fall ett minimikrav som fastighetsägaren är skyldig att följa oavsett vad som känns nödvändigt.

Ett vanligt missförstånd bland fastighetsägare i de här kransorterna är att tro att ett trögt avlopp alltid beror på en propp i ledningen, när det lika ofta beror på att brunnen helt enkelt är full. Är brunnens nivå för hög hjälper ingen spolning i röret fram till den, eftersom vattnet inte har någonstans att ta vägen — brunnen måste tömmas först. Är det i stället ledningen fram till brunnen som är igensatt hjälper ingen tömning, eftersom problemet aldrig satt i brunnen. Brunnens nivå avgör därför om bilen som kommer ut ska vara en slamsugningsbil eller en spolbil, och i osäkra fall går det utmärkt att kontrollera på plats innan beslutet tas. I de mindre tätorterna runt Lund finns också fastigheter som ligger i gränslandet mellan kommunalt och enskilt avlopp, där en del av bebyggelsen kopplats in på det kommunala nätet medan grannfastigheten fortfarande har egen brunn. Det är inte alltid uppenbart för en fastighetsägare vilken kategori den egna fastigheten tillhör, särskilt vid nyinflyttning, och det går att reda ut vilken typ av anläggning som faktiskt finns på tomten innan rätt åtgärd bestäms.

I flerfamiljshusen på Linero, Klostergården och Norra Fäladen handlar slamsugning oftast om pumpgropar i källarplan som samlar upp spillvatten från lägenheter belägna under kommunens huvudledning, och en pumpgrop som byggt upp ett lager fett från många kök över tid riskerar att pumpen slutar fungera vid fel tillfälle, till exempel en helg när ingen är på plats för att larma om felet direkt. Regelbunden tömning av dessa gropar är ett billigt sätt att undvika ett dyrare akutbesök där pumpen redan stannat och vatten börjat stiga i utrymmet. I de äldsta delarna av Lund, kring domkyrkan och Clemenstorget, kombinerar vi ibland slamsugning av en dräneringsbrunn med en efterföljande kamerakontroll av den anslutna ledningen, eftersom en brunn som fylls onormalt snabbt ofta är ett tecken på att en rot eller en skadad skarv släpper in mer material än väntat uppströms.